FÖR LÄRAREN: Redskap att hantera livet

1. Skyddsnät

Skolan som förstärkare av det sociala skyddsnätet

Alla barns livsmiljö borde innefatta flera personer och vuxna som fungerar som stöd och trygghet för barnet. Om dessa personer kan man använda begreppet socialt skyddsnät. Det sociala skyddsnätet kan omfatta familjen och andra närstående släktingar, kompisar, grannar och kompisars föräldrar samt trygga vuxna i skolan och på fritiden, ibland även personer som har som yrke att hjälpa. Telefon- och internettjänster som hjälper barn kan också anses höra till det sociala skyddsnätet (se bilaga X). Alla barn borde ha en eller flera närstående personer som de kan ty sig till. Det är viktigt att det i barnets närhet finns vuxna som ger hen trygghet och uppmuntran varje dag och som hen kan dela såväl glädjestunder som sorger och bekymmer med. Det sociala skyddsnätet förändras med tiden och byggs upp genom hela livet. Under lågstadiet växer och förändras barnets livsmiljö, och därmed förändras även det sociala skyddsnätet. Det är bra att med regelbundna intervaller fastställa det sociala skyddsnätet på nytt tillsammans med barnet under skolåren.

Det sociala skyddsnätet kan direkt och indirekt stärkas via skolan på många sätt. Läraren spelar en betydelsefull roll som fostrare och närstående vuxen i barnets vardag. I hens uppgifter ingår att bygga upp en trygghetskänsla och stärka förtroendet i klassen. I skolan lär man ut trygghetsfärdigheter och betydelsen av nära mänskliga relationer samt hjälper barnet att skapa sig en bild av sitt sociala skyddsnät. Barnet ska veta vilket slags stöd hen kan få och av vem.

Människorna i elevens sociala skyddsnät är resurser och viktiga vuxna när det gäller att stöda barnets skolgång och stärka livskompetensen. Utöver barnet kan även föräldrarna och vårdnadshavarna tillsammans sammanställa familjens sociala skyddsnät, till exempel under ett föräldramöte. Med skyddsnätets hjälp kan man få viktig information om hela familjens sociala stödnät. Tillsammans med familjen kan man även gemensamt fundera på möjligheterna att stärka det sociala skyddsnätet, om det behövs.

Hemmet ger inte nödvändigtvis alltid tillräcklig trygghet. Ibland kan förhållandena och de vuxna i hemmet även skapa otrygghet för barnet. Även om föräldrarna inte alltid klarar av att erbjuda barnet en trygg uppväxtmiljö upplever barnen dem dock som viktiga och älskade vuxna. När man sammanställer ett barns sociala skyddsnät är det viktigt att förstå och lyssna på barnets perspektiv.

Personer som bor långt borta kan också vara viktiga medlemmar av skyddsnätet. Till exempel bor största delen av många invandrares anhöriga på annat håll. Minnen,fantasier eller böner kan också skapa en trygghetskänsla hos ett barn och ge en inre upplevelse av att hen inte är ensam. Ett barns sociala skyddsnät kan även innefatta husdjur och kramdjur. Vid otrygghet kan de fungera som skyddsfaktorer för barnets psykiska hälsa.

Elevvårdens roll

Att stärka skyddsfaktorerna för den psykiska hälsan utgör utgångspunkten för stödet för det helhetsbetonade välbefinnandet i skolorna. Inom elevvården har tyngdpunkten förskjutits från korrigerande arbete till förebyggande verksamhet. Det är viktigt att man främjar stärkandet av färdigheterna inom psykisk hälsa och resurserna inom hela skolsamfundet.

Elevvården genomförs numera i första hand som gemensam elevvård,som stöder välbefinnandet, hälsan och tryggheten i gemenskapen och inlärningsmiljön. Det helhetsbetonade välbefinnandet utvecklas, följs upp och utvärderas inom hela skolgemenskapen. Lärarna, skolgångsbiträdena, skolhälsovårdaren, skolkuratorn och skolpsykologen, klasskamraterna och den övriga personalen i skolan deltar alla i stärkandet av barnets sociala skyddsnät.

Det är viktigt att de olika aktörerna i skyddsnätet upplever gemenskap och är medvetna om de gemensamma målen, så att ett barn som behöver hjälp får ändamålsenligt stöd så snabbt och behändigt som möjligt. Målet med elevvården är att lösa upp gränserna mellan de olika instanser och aktörer som stöder barnet.

Elevvården skapar modeller för hur man ska agera i en viss situation, vem som ansvarar för vad och vem man vid behov kan styra barnet till. Dessutom ser man till att man i skolvardagen beaktar elevens individuella behov i fråga om uppväxten och utvecklingen samt hälsan.

Läraren på första parkett

Inom det främjande och förebyggande arbetet framhävs betydelsen av att stärka varje barns skyddsfaktorer för den psykiska hälsan. Läraren har möjlighet att stöda barnets psykiska hälsa genom att lära ut färdigheter inom psykisk hälsa och stärka tryggheten i inlärningsmiljön. Läraren är mycket ofta den första i skolan som lägger märke till en oroväckande situation i fråga om en elev och ingriper i den. Hen är närvarande dagligen, stöder elevens skolgång och tar vid behov itu med de signaler som väcker oro. Att ingripa innebär att föra saken på tal och vid behov styra eleven till en expert. Det är av främsta vikt att man kontaktar vårdnadshavarna och diskuterar situationen med dem. Den vuxna bör lita på sin egen intitution och elevkännedom. Det är aldrig onödigt att berätta om sin oro och be om en konsultation. Läraren kan ta stöd av sin chef, en speciallärare eller experterna inom skolhälsovården när hens oro väcks. Läraren får inte lämnas ensam, utan en lösning ska sökas gemensamt.

Källa: Må bra tillsammans. Handbok för främjande av lågstadieelevers psykiska hälsa. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf.

2. Man kan lära sig överlevnadsstrategier

I skolan kan man hjälpa barnet att identifiera och stärka de överlevnadsstrategier som passar hen. Man kan tillsammans med barnen ta del av olika sätt att hantera såväl vardagsbekymmer som större sorg. En person ur elevvårdspersonalen kan även bjudas in att delta i en lektion av det här slaget. Den vuxna fungerar som ett exempel på att det är tillåtet och rekommendabelt att tala om och visa känslor. Då blir det även lättare för barnet att våga uttrycka sina känslor. Den vuxna kan medvetet sträva efter att namnge sina känslor och hjälpa barnet med identifieringen av känslorna med hjälp av till exempel olika berättelser, känslokort och känsloordlistor. Ibland uppstår ett samtal på tu man hand mest naturligt parallellt med någon aktivitet, till exempel samtidigt som man sätter upp klassens teckningar på väggen eller ordnar skolbänkarna.

Källa: Må bra tillsammans. Handbok för främjande av lågstadieelevers psykiska hälsa. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf.

3. Källor

Erkkilä, J. & Holmberg, T. & Niemelä, S. & Ylönen, H. 2003. Surevan lapsen kanssa. Gummerus: Jyväskylä.

Erkko, A. & Hannukkala, M. 2015. Mielenterveys voimaksi. Käsikirja nuorisotyön ammattilaisille. MIELI Suomen Mielenterveys ry.

Huhtanen, K. 2007. Kun huoli herää – varhainen puuttuminen koulussa. Juva: PS-Kustannus.

Lahad, P. 2017. From Victim to Victor: The Development of the BASIC PH Model of Coping and Resiliency. Tel Hai College Israel.

Palosaari, E. 2007. Lupa särkyä. Kriisistä elämään. Helsinki: Edita.

Ruishalme, O. & Saaristo, L. 2007. Elämä satuttaa – kriisit ja niistä selviytyminen. Gummerus: Jyväskylä.