Skriv ut hela bokenSkriv ut hela boken

FÖR LÄRAREN: Självkännedom och styrkor

Startsida: MIELI | RIKU | SEKASIN
Kurs: Körkort i psykisk hälsa, åk. 3-4
Bok: FÖR LÄRAREN: Självkännedom och styrkor
Utskrivet av: Vierailija
Datum: lördag, 18 maj 2024, 18:58

Innehållsförteckning

1. Själkännedom

Hur kommer en god självkänsla till synes hos ett barn?

Självkänslan inverkar på den psykiska hälsan, välbefinnandet och interaktionen med andra. Skolan har stor inverkan på utvecklingen av ett barns självkänsla. Barn- och ungdomsåren har en särskild betydelse för utvecklingen av självkänslan. Man kan säga att barnet är ett träd och självkänslan är trädets stam. Om trädet får växa under goda förhållanden utvecklar det en stark stam och stadiga grenar.

En elev med god självkänsla har en inställning av förhoppningsfull tillit till sig själv, sin omgivning och sin framtid. En god självkänsla ger eleven lov att vara sig själv, leka i lugn och ro, uttrycka sin åsikt och även lyssna på andras åsikter. En god självkänsla hjälper barnet att fokusera på sina egna målsättningar och göra val som stämmer överens med barnets egna värderingar. När eleven är i balans med sig själv har hen inget behov av att sätta sig på andra.

Självkänsla är inte detsamma som ett yttre självsäkert uppträdande eller socialt mod. Självkänsla är inte heller ren självsäkerhet och att se sig själv i positiv dager. Självkänsla är i stället till exempel en känsla av att vara bra och betydelsefull för vuxna och barn i den närmaste kretsen.

Att ha självkänsla innebär att man har självförtroende och sätter värde på sig själv, ser sitt liv som värdefullt och unikt, har förmåga att sätta värde på andra människor samt förmåga att uthärda misslyckanden och besvikelser. Självkänslan påverkar en persons agerande och beslut. Följderna av agerandet påverkar i sin tur självkänslan. Storleken på en persons självförtroende kan variera inom olika områden av livet.

Källa: Må bra tillsammans. Handbok för främjande av lågstadieelevers psykiska hälsa. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf.

2. Självkänslan utvecklas genom växelverkan

En elevs jagbild och självkänsla påverkas i synnerhet av de människor och grupper som omger eleven. Det är avgörande för utvecklingen av självkänslan i vilken utsträckning eleven känner tillhörighet med till exempel sin vänkrets, klass, skola och familj. En trygg klassgemenskap är den bästa grogrunden för självkänslan i skolan. Att hamna utanför gruppen har negativ inverkan på självkänslan.

Om en elev till sin personlighet och sitt temperament är blyg och känslig måste läraren noga se till att barnets planer inte omintetgörs för häftigt och att eleven inte nekas för skarpt. Då kan eleven bli orolig för om hen är tillräckligt snäll och värdefull och om hen agerar på rätt sätt. Då kan det även senare, till exempel i puberteten, vara svårt för eleven att skilja verkliga saker som är viktiga för hen själv från andras behov.

Andra barn är mer livliga och självständiga till personligheten och temperamentet, och med dem behövs mer ovillkorliga gränser. Om en elev får förverkliga sina önskningar utan gränser kan hens självkänsla utvecklas på ett sådant sätt att den blir orealistisk. Det är viktigt att barnet får uppleva besvikelser i lämplig mängd, så att hen utvecklar en förmåga att uthärda också obehagliga känslor. Barnet ska redan tidigt få lära sig att respektera andra människor: man får inte avsiktligen göra andra illa eller retas. Barnet behöver erfarenheter av långsiktigt arbete. Att jobba för något är givande och skapar välbefinnande.

Lärarens beteende, sätt att förhålla sig till misslyckanden, stämningsskapande i klassen och handledning i sociala situationer inverkar på utvecklingen av elevernas självkänsla. Lärarens verbala och icke-verbala respons inverkar på hur eleven bedömer sig själv och på hens förväntningar på sig själv. En varm och uppskattande blick från en vuxen stärker barnets tilltro till sig själv.

Källa: Må bra tillsammans. Handbok för främjande av lågstadieelevers psykiska hälsa. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf.

3. Temperamenten och styrkorna

Lär känna temperamenten!

Temperament innebär individens medfödda kapacitet och förmåga som bestämmer typiska reaktionssätt och beteendestil för just den personen. Inget temperamentsdrag är bättre eller sämre än ett annat. Temperamentsdrag beskrivs ofta i en skala från hög till låg. Temperamentstendenser kan påverkas av uppväxt och kultur, men själva temperamentet förändras ändå inte. Att lära känna sina egna temperamentsdrag ökar elevernas självkännedom och hjälper dem att vara empatiska mot sig själva och uppskatta andras egenskaper som skiljer sig från de egna. Att identifiera och uppmärksamma olika temperament kan också hjälpa vuxna att förstå inlärnings- och interaktionssituationer i skolan. Att bekanta sig med ämnet ger insikter om till exempel att en tyst elev kan vara motiverad och intresserad, även om hen inte aktivt visar det utåt. Eller att det kan finnas en känslighet för yttre stimuli bakom den rastlösa elevens handlingar.

Styrkorna i centrum

Skolans verksamhetskultur och lärare kan stärka och stödja utvecklingen av elevens självkänsla. Barn och unga behöver beröm och någon som lyssnar. Genom att identifiera sina styrkor och vidareutveckla dem lär sig barnet att använda sina styrkor även i utmanande situationer. Genom att visa förtroende för en elevens förmågor ger den vuxna inspiration till eleven att lära sig mer och stärka hens positiva självbild. Fostrarnas roll är att tillhandahålla inlärningsförhållanden som hjälper eleven att delta och utvecklas individuellt som en del av samhället. Det är bra att komma ihåg att eleverna också har andra styrkor än de som är relaterade till akademiska färdigheter. Varje barn bör få positiv feedback även utan prestationer. Ett varmt leende och en blick eller yttrande om hur trevligt det är att se barnet idag, kan vara små men betydande sätt att stärka självkänslan.

Källa: Pesonen, A., Nurmi, R. & Hannukkala, M. 2022. En välbefinnande skola. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf


4. Källor

Källor

Aho, S. & Laine, K. 2002. Minä ja muut. Kasvaminen sosiaaliseen vuorovaikutukseen. Helsinki: Kustannusosakeyhtiö Otava.

Cacciatore, R., Korteniemi-Poikela, E., Huovinen M. (2009). Miten tuen lapsen ja nuoren itsetuntoa? WS Bookwell Oy, Juva.

Erkko, A. & Hannukkala, M. 2013. Mielenterveys voimaksi. MIELI Suomen Mielenterveys ry.

Hirvonen, R. 2013. Children's achievement behaviors in relation to their skill development and temperament. Väitöskirja. Jyväskylä studies in education, psychology and social research (480). Jyväskylän yliopisto.

Ikonen, P. 2011. Oppimistyylien tunnistaminen eriyttämisen apuna. Vantaan kaupungin Veso-koulutuksen diasarja.

Keltikangas-Järvinen, L. 2004. Hyvä itsetunto. WS Bookwell Oy, Juva.

Keltikangas-Järvinen, L. 2006. Temperamentit ja koulumenestys. Helsinki: WSOY.

Keltikangas-Järvinen, L. 2008. Temperamentti. Ihmisen yksilöllisyys. Helsinki: WSOY.

Nurmi, R., Sillanpää, A. & Hannukkala, M. 2017. Hyvää mieltä yhdessä - käsikirja alakoululaisen mielenterveyden edistämiseen.MIELI Suomen Mielenterveys ry.

Toivakka S., Maasola M. 2017. Itsetunto kohdalleen! Harjoituksia itsetuntemuksen ja vuorovaikutustaitojen oppimiseen. PS-kustannus. Bookwell Oy, Juva.

Uusitalo-Malmivaara, L. (toim.) 2014. Positiivisen psykologian voima. PS-kustannus.