Föregående
Nästa

2. Självkänslan utvecklas genom växelverkan

En elevs jagbild och självkänsla påverkas i synnerhet av de människor och grupper som omger eleven. Det är avgörande för utvecklingen av självkänslan i vilken utsträckning eleven känner tillhörighet med till exempel sin vänkrets, klass, skola och familj. En trygg klassgemenskap är den bästa grogrunden för självkänslan i skolan. Att hamna utanför gruppen har negativ inverkan på självkänslan.

Om en elev till sin personlighet och sitt temperament är blyg och känslig måste läraren noga se till att barnets planer inte omintetgörs för häftigt och att eleven inte nekas för skarpt. Då kan eleven bli orolig för om hen är tillräckligt snäll och värdefull och om hen agerar på rätt sätt. Då kan det även senare, till exempel i puberteten, vara svårt för eleven att skilja verkliga saker som är viktiga för hen själv från andras behov.

Andra barn är mer livliga och självständiga till personligheten och temperamentet, och med dem behövs mer ovillkorliga gränser. Om en elev får förverkliga sina önskningar utan gränser kan hens självkänsla utvecklas på ett sådant sätt att den blir orealistisk. Det är viktigt att barnet får uppleva besvikelser i lämplig mängd, så att hen utvecklar en förmåga att uthärda också obehagliga känslor. Barnet ska redan tidigt få lära sig att respektera andra människor: man får inte avsiktligen göra andra illa eller retas. Barnet behöver erfarenheter av långsiktigt arbete. Att jobba för något är givande och skapar välbefinnande.

Lärarens beteende, sätt att förhålla sig till misslyckanden, stämningsskapande i klassen och handledning i sociala situationer inverkar på utvecklingen av elevernas självkänsla. Lärarens verbala och icke-verbala respons inverkar på hur eleven bedömer sig själv och på hens förväntningar på sig själv. En varm och uppskattande blick från en vuxen stärker barnets tilltro till sig själv.

Källa: Må bra tillsammans. Handbok för främjande av lågstadieelevers psykiska hälsa. MIELI Psykisk Hälsa Finland rf.

Föregående
Nästa